Forskning visar att 2030 kommer kostnaden för att producera grönt väte i Tyskland att vara lägre än för att importera grönt väte

En omfattande analys av Wuppertal Institute for Climate, Environment and Energy i den tyska staden Wuppertal tyder på att Tyskland borde ägna mer uppmärksamhet åt utbyggnaden av inhemsk produktion av grönt väte.

Tyskland kan ha gjort import av grönt väte till en central del av sin vätestrategi, men en ny analys av Wuppertal Institute tyder på att Tyskland kan skjuta sig själv i foten om man inte fokuserar mer på inhemsk produktion av grönt väte.

År 2030 kommer kostnaden för att producera grönt väte i Tyskland att vara lägre än för förnybart väte som importeras från utlandet, och det kommer sannolikt att vara lika kostnadskonkurrenskraftigt med väte som importeras via rörledningar från Nordafrika och europeiska grannländer.

På uppdrag av NRW Renewable Energy Association har Wuppertal Institute for Climate, Environment and Energy nyligen genomfört en omfattande analys av 12 studier sedan 2021.

Enligt Wuppertal-institutet förväntas kostnaden för lokal väteproduktion i Tyskland vara 0,07-0,13 euro/KWH år 2030. Eftersom 1 kg väte motsvarar cirka 33,3 KWH vid lägre kalorivärde, är kostnaden för lokal väteproduktion i Tyskland är cirka 2,33-4,33 euro/kg eller 2,53-4,71 US-dollar/kg.

Däremot antyder studien att kostnaden för importerat väte från långväga transporter som Amerika kommer att vara 0,09-0,21 euro/KWH (2,99-6,99 euro/kg) år 2030, medan kostnaden för importerat väte per pipeline beräknas vid 0,05-0,15 euro/KWH (1,67-5,00 euro/kg).

Analysen visade att i alla 12 studier var den lägsta vätgaskostnadsprognosen för leverans av väte till Tyskland via pipeline från Spanien, Öst- och Nordeuropa och Nordafrika. Samtidigt är den senaste forskningen mer optimistisk om att kostnaden för import av väte förväntas minska ytterligare.

Tyskland håller för närvarande på att uppdatera sin nationella vätgasstrategi, och läckta utkast indikerar att även om landet förväntas fördubbla sitt mål för installation av elektrolysatorer till 10 GW till 2030, kommer Tyskland fortfarande att planera för att möta 50-70 % av sin efterfrågan på förnybart väte genom import till 2030.

Samtidigt har Robert Habeck, Tysklands vice förbundskansler och förbundsminister för ekonomiska frågor och klimatåtgärder, varit på en charmoffensiv under de senaste åren och nått och undertecknat samförståndsavtal med potentiella väteexportörer som Australien, Brasilien, Egypten, Namibia och Sydafrika.

Under sitt H2Global-program är Tyskland också det första landet som lanserar en dedikerad auktion för import av grön ammoniak, metanol och syntetiskt flygbränsle, som nu planeras att rullas ut i hela EU.

Men rapporten hävdar att den tyska regeringen bör öka ansträngningarna på kort sikt för att bygga vätgaskapacitet närmare hemmet.

Dr. Manfred Fischedick, VD och vetenskaplig chef för Wuptal Institute, anser att det är meningsfullt att stärka den inhemska gröna väteekonomin, särskilt på grund av det tillhörande mervärdet i landet, och kostnadsfördelarna med att importera väte uppväger inte andra fördelar med att producera väte inhemskt.

Studien kommer dock med en varning att scenariot där den totala efterfrågan på väte förväntas öka också innebär ett större beroende av importerat väte.

Medan efterfrågan på väte i alla sektorer i Tyskland, inklusive industri och energi, förväntas vara mellan 29-101 TWH år 2030, tyder uppskattningar för 2045 eller 2050 på att efterfrågan kan ligga mellan 200-700 TWH.

År 2050 kommer kostnadsgapet mellan att producera väte inhemskt och att importera det utomlands att börja minska, medan import av väte via pipeline kommer att bli billigare.

Vid mitten av seklet kommer kostnaden för lokalt producerat väte i Tyskland att vara 0,07-0,09 euro/KWH (2,33-2,99 euro/kg), liknande kostnaden för att importera väte till sjöss vid 0,07-0,11 euro/KWH (2,33-3,66) euro/kg). År 2050 kommer kostnaden för importerat väte från rörledningar också att sjunka till 0,04-0,12 euro/KWH (1,33-3,99 euro/kg).

Grönt väte istället för blått väte

Rapportanalysen avvisade också importen av blått väte från Norge på emissionsbasis, och noterade att även under de mest gynnsamma antagandena för uppströmsutsläpp och kolavskiljningshastigheter, skulle blå väte fortfarande producera "betydligt högre utsläpp av växthusgaser" än förnybart väte. Befintliga produktionsanläggningar för blå väte uppnår en genomsnittlig avskiljningsgrad på endast cirka 56 procent, vilket minskar utsläppen av växthusgaser med endast cirka hälften jämfört med grå väte.

Rapporten visar också att blått väte som produceras i andra länder, såsom USA, mest använder fossila gaser, och dess uppströmsutsläpp är ännu högre.

På grund av misslyckandena i tidigare försök att inkludera blått väte i definitionen av det nya direktivet om förnybar energi, fokuserar EU för närvarande utvecklingen enbart på förnybart grönt väte, men det kommer sannolikt också att finnas ett växande tryck att omvärdera stödet för blå väte som en del av det kommande marknadspaketet för väte och koldioxid.