Den europeiska vätgaskvoten har höjts och den gröna vätgasmarknaden är på väg att explodera

Nyligen fastställde EU att andelen förnybart vätgas i efterfrågan på industriellt väte till 2030 ska nå 42 %, och det totala förnybara vätgas som krävs för att uppfylla EU:s kvot är 2,1 miljoner till 4,2 miljoner ton. För att kunna utnyttja EU:s enorma efterfrågan på förnybart väte måste leverantörer av grönt väte inte bara beakta marknadskonkurrens, utan också uppfylla EU:s regler för produktion av förnybart väte.

I februari 2023 antog Europeiska unionen två bemyndigandeakter som krävs enligt direktivet om förnybar energi (RED II) och föreslog detaljerade regler för att definiera vad som är förnybart väte i EU. Europeiska kommissionen har föreslagit tre kriterier för att fastställa grönt väte, ett är vätgas som produceras av den elektrolyscell som är direkt ansluten till den nya kraftproduktionsanläggningen för förnybar energi; Den andra är att använda väte som produceras av nätet i områden där andelen förnybar energi överstiger 90 %; Det tredje är väte som produceras av elnätet efter att ha undertecknat avtal om köp av förnybar energi i områden med låga gränser för koldioxidutsläpp.

När det gäller elektrolytiska celler som är direkt anslutna till anläggningar för produktion av förnybar energi, bör de två vara i samma anläggning eller direkt kopplade mellan de två via ledning. Om anläggningen för produktion av förnybar energi ansluts till nätet samtidigt måste det bevisas med smarta mätare att ingen el utvinns från nätet för elektrolytisk vätgasproduktion. Dessutom bör anläggningar för produktion av förnybar energi tas i drift tidigast 36 månader före elektrolyscellen. De nya reglerna kräver att förnybart vätgas produceras med el från nya förnybara kraftverk – ”additionalitetskriteriet”. Denna riktlinje syftar till att säkerställa att ökningen av förnybar el installerad på nätet stimuleras genom projekt för produktion av förnybar vätgas.

För områden där den genomsnittliga andelen förnybar el i nätet överstiger 90 % föregående år (förutsatt att den överstiger 90 % under de kommande fem åren) är väte som produceras genom elektrolys från nätel förnybart väte när både elektrolysören och den förnybara energiverk finns där.

För områden med emissionsintensitet under 18gCO2eq/MJ(64,8CO2e/kWh) har företaget tecknat ett avtal om köp av förnybar energikraft med operatören av förnybar energikraft, och när motsvarande tidpunkt och regional korrelation är uppfylld, vätgas som genereras av elektrolytisk väteproduktion från elnät är också förnybart väte.

Enligt den tidsberoende principen ska elektrolytisk väteproduktion från 2030 och framåt timmatchas med den förnybara el som används. Som en övergångsbestämmelse, fram till den 31 december 2029, om en månadsmatchning uppnås, anses tidskorrelationskravet vara uppfyllt. Principen om geografisk relevans kräver att elektrolyscellen och anläggningen för produktion av förnybar energi ska finnas i samma region åtminstone vid drifttillfället.

Enligt Europeiska kommissionens strategiska policydokument med titeln "European Hydrogen Bank" som publicerades i mars i år är 30 % av de globala vätgasinvesteringarna för närvarande koncentrerade till EU. I juni meddelade den spanska regeringen att den kommer att tilldela 100 miljoner euro till sju storskaliga projekt för grönt väte för att påskynda utformningen av den gröna vätgasindustrin och skapa ett kontinentalt försörjningscenter. Av en slump antog den tyska regeringen nyligen en ny version av den nationella strategin för väteenergi, som återigen betonade den prioriterade utvecklingsstatusen för "grönt väte".